Dennis Reece till minne

Opp ben var ett uttryck som kom att bli ett mantra för oss som höll på med sprinterlöpning under mitten av 60-talet. Det betydde att när du skulle springa fort måste du tänka på att ha ett högt knälyft. Mannen bakom uttrycket var Dennis Reece. Från den dagen då Dennis damp ner på Arosvallen i mitten av 60-talet skulle inget mer bli sig likt. Jag gissar att han under de kommande 45 åren tillbringade minst tre gånger per vecka med att träna friidrottare. Dennis såg en utvecklingspotential i varje person som ville friidrotta. Alla fick del av hans enorma förmåga att motivera och engagera.

Dennis föddes på Trinidad Tobago och kom till Sverige via England. Han gifte sig i Svenska kyrkan i London med Margareta. Under 60-talet föddes barnen Kathleen och Kenneth

Trots sin tränarkarriär hade han också en egen idrottskarriär som sprinter i Sverige. Han hade många fråmstående placeringar i Veteran VM och har fortfarande svenskt rekord för 50 och 55 åringar på 100m och 200m. Med 12,01 på 100 m är han bara 4/10 från gällande europarekord i 55 års klassen.

Dennis tränade själv inte särskilt hårt men han höll på jämt. Självklart hade han genom åren byggt upp en fantastisk fysik, detta tillsammans med en enorm teknik och ellegans i sin löpning gjorde honom mycket snabb. Många yngre sprinters fick flera gånger överraskande se sig slagna av ”gubben”.

Dennis var också funktionär vid våra tävlingar helst ville han vara starter. Oräkneliga är alla de startskott som han har avlossat det sista sköt han vid 81 års ålder då han släppte iväg 8 000 deltagare vid vårruset -09.

Vi inom Västerås friidrott saknar Dennis men gläds också åt allt han tillfört vår förening.

Våra tankar går till Dennis familj, hustru Margaretha, barnen Kathleen och Kenneth med familjer.

Västerås friidrottsklubb genom

Lars Hammar